lördag 18 december 2010

En kvinna som säger nej menar kanske.

Kanske är det så att mitt ständigt undertryckta mansförakt nu fått lite mer spelrum. Jag vet att det är klyschigt, jag vet att det är pubertalt men jag vet också att det är känslor som är berättigade. Jag är rädd för att möta en före detta psyksjuk i rättegångssalen, att ett otrevligt samtal rubriceras som ”sexuellt ofredande” verkar inte vara tillräckligt för att inte jag eller någon annan ska förminska händelsen. Ge den mindre betydelse för det är ju aldrig så farligt, egentligen Det är så att jag stundtals vill skjuta alla män och jag bryr mig inte om mina grova generaliseringar. Vissa dagar önskar jag att jag var oskuld och aldrig släppt in någon.

Och nej, det är inte så att det finns ursäkter. Det finns inga ursäkter som är godtagbara för ett övertramp som redan är gjort. Jag skiter väl i hur full han var, hur mycket han ångrar sig eller hur psyksjuk och omedveten han var om vad han gjorde. Det är inte mitt fel och jag tänker inte lyssna på någon som säger att det är rättvist. Det finns ingen anledning att leta sig längs med mina lår på samma sätt som jag inte tar en man i skrevet för att jag känner för det.

Tanken på att de flesta inte reagerar, tycker att den kvinnliga frigörelsen kommit så långt och att könsorättvisorna inte längre finns gör mig så fruktansvärt förbannad. Det är faktiskt så att feministiska proggsångerskor från dess storhetstid fortfarande har rätt och det säger väl ganska mycket. Varför blir ingen arg? Och varför finns inte 'feministiska' i mitt stavningsprograms ordlista? Det stryks under i rött samtidigt som det finns en hel del som borde strykas under betydligt kraftigare med samma färg.

Det finns saker som inte är rättvisa och jag vill kastrera många med rostiga skridskor, så kommer det alltid vara. Det handlar varken om att vara radikal, eller om att vara barnslig. Det handlar bara om att jag hatar den del av mig som inte har gett fler felbehandlande hanar örfilar tidigare av rädsla för min egen ilska som är felaktigt kuvad under min miljöbetingade roll som kvinna.